Början på något nytt

Det är dags att starta igång på riktigt nu.
Jag har fegat länge nog. Drömt, önskat, tänkt, velat fram och tillbaka. Varit för trött, för rädd, haft svårt att komma till skott, varit distraherad av både det ena och det andra - och tredje.

Men jag har behövt allt detta. Det är en förberedelse för nu. Så ser jag det. Allt är en del av en HELhet, och jag dömer mig inte. Just nu.

Det gör jag förstås också då och då, ibland alldeles för ofta, men inte nu.
Vi gör det ju alldeles för ofta. Så många av oss, medvetet eller omedvetet, åtminstone om vi rannsakar oss själva och vågar ta en titt i spegeln. Men nu är det inte dags för begränsande självkritik. Det är dags att vi tror på oss själva.

Vi behöver det. För att våga. Våga ta oss an det vi behöver, för att vara här på Jorden, med vårt spaciella kall (oj, intressant felstavning, låter den vara kvar), vårt speciella bidrag.

Och speciell i meningen unik. Unika är vi alla, och vi behöver ge oss själva mer cred för just vårt unika varande, och ge av oss själva och vårt unika varande till andra, till varandra, till världen, mänskligheten. För att bidra med vår del att göra det här till en bättre plats att vara. Vara i meningen leva, till fullo leva. 
 

Att leva i samklang med oss själva och med varandra. Det längtar jag efter att göra mer av. Vara i samklang med mig själv, oftare, mera, alltid, även om det kan ses som något utopiskt.

Det är ändå en längtan jag har, genom mitt nuvarande varande, i en komplex individ av både skuggor och ljus. Ett ljus som strålar klart ibland, och mindre klart ibland. Inte för att det ena är sämre eller bättre, men bara det att jag längtar efter att vara mer tillfreds i mig, och autentisk, oavsett vilka valörer som visar sig, inom mig, för dagen, stunden, eller för ögonblicket. Tillstånden varierar onekligen, och vi med dem.

Till sist har jag i allafall bestämt mig för att vara här helhjärtat, med mig själv i detta varande, på denna sida, i detta företagande, på denna plats i tillvaron här och framöver.

Med mig själv som verktyg, helhjärtat i mig själv, för att veta vad min plats i tillvaron är, och för att bidra med det jag önskar bidra med, inte bara på några halvhjärtade premisser, utan verkligen helhjärtat.

Nu är det dags! För HEL att börja ett nytt kapitel. Där jag startade för snart 4 år sedan, har det varit ett rejält språng som behövdes för att landa här.  

Ett språng som startade 2018 i och med att jag kom i kontakt med mig själv på djupet, ett språng som innebar både att säga Ja till mig själv och att det jag kände att jag behövde göra var viktigt. Att vilja mer än att bara vara anställd på premisser som inte ger utrymme för fler delar av mig, att följa den sanning jag känt tydligare och starkare var min.

Att erbjuda även healing med mina händer, att använda min röst för att hela även andra delar av varandet, mitt eget och andras, men även kosmiskt och Jordiskt varande. Vår planet behöver oss, vi behöver också planeten, med det universum både inom oss och ett alternativt varande utanför oss.

Vad det än kan innebära. Orden kommer av sig själv igen. Det är mina ord som kommer igenom mig, eller andras ord som kommer igenom mig, men det är viktiga ord - så ser jag det mer och mer, och låter dem komma igenom. Och det är dags att dela dessa ord med andra.

Att vara en del av detta är det jag har sagt Ja till ordentligt nu. Att vara i detta, med ett perspektiv som får mig att bäva ibland, och baxna ibland, men det får mig att vara sann, mer sann i mig än någonsin tidigare, att följa med, med urskiljning förstås, men ändå följa det som kommer till mig, med ett kall, att vara här för mänsklighetens bästa.

Det är så jag ser det. Stort eller litet. Det är i allafall det jag strävar efter här. Medan jag upptäcker nya delar av mig själv hela tiden.

Det är inte förutan att jag förundras ofta. Mer och mer, när jag följer de infall som kommer till mig som en stark våg av "inre vetande" som inte är logiskt alla gånger, och ibland skapar... ett... hmm, låt oss säga "ett visst motstånd mot att göra det vi ber om", säger de här nu.

Det är precis så det är... Det är inte alltid jag hurrar högt över deras envetna kommentarer om vad vi ska göra härnäst, men visst, så besvärlig är jag heller inte, "längre", ska tilläggas... Haha, de har nog fått slita sitt hår (om de skulle göra såna saker där på andra sidan slöjorna) när jag, som för att bevisa att jag är en envis typ, inte alltid har varit lätt att påverka, oavsett om jag sett vad jag är på väg emot för länge sedan.

"Kom ihåg att du varit ovanligt kritisk" vill de hälsa mig. "Det gör inget" säger de i nästa andetag, men visst, jag vet att jag fördröjt mina åtaganden, i större mening, en tid, genom just min envishet, men men, det får väl bokslutet i slutet av detta liv utvisa, vad jag hade hunnit med och "åstadkommit" om jag inte varit så förbenat envis...

Men men.. nu är det som sagt dags! "Hög tid" skrattar dem och jag kan riktigt känna det gudomliga fnissandet som omger dem. Medan jag kör på här i min egen takt får de ändå ha överseende ;).

Ett stressat leverne och den utmattning som jag istället landade i 2018, ger sig till känna på nytt när jag kräver för mycket på en gång av mig själv, så varsamhet och egenmäktigt förfarande (va?! vad är det för uttryck... men visst, det kanske ligger något i det uttrycket, vad vet jag... inte juridiskt, men energimässigt) - det är ändå på sin plats. Urskiljning och vårdande av de egna resurserna, dvs energin och att behålla balansen är det nya mottot för mig, även om jag står till förfogande för mänsklighetens bästa ;). 

Nåväl. Det här fick bli en första bloggpost på det här stället. Det är kanske dags att "filtrera ihop", sammanväva olika typer av kanaler på ett och samma ställe framöver. Så finns det för den som vill ta del av min resa, eller för mig själv som en kom-ihåg-del på om inte annat.

Vill du ta del av mina blog posts så hälsar jag dig välkommen till min värld :).

Här blir det framöver säkert både det ena och andra som avhandlas.
Nu, för att syfta till medskapande av en HEL värld kanske, eller en HEL individ åtminstone, av mig, av dig eller den som vill känna sig HEL, för att inspirera eller låta sig inspireras. Av varandra, tillsammans, för var och en och oss alla.

Så får det bli!
Nu kör vi

Med värme
från mig till dig
Eva | HEL